En åktur med Sveriges minsta färja

Sommarsverige är fantastiskt vackert, med sin fina grönska och med sommarmolnen mot den blå himlen, och det är extra roligt att göra små utflykter i vårt avlånga land. Jag åkte till Töreboda, en plats jag passerat med tåg, men inte stannat i någon gång.

Stationshuset är ganska pampigt, tycker jag.

Jag kom dit i kvällningen, så jag tog mig en kvällspromenad för att se mig omkring lite…

…vid det lilla torget…

…och vid kyrkan, som låg på en kulle alldeles intill Pensionat Prästgården där jag bokat rum för natten.

Det var trivsamt och sött möblerat, lite romantiskt och gammaldags.

Morgonen därpå promenerade jag bort till stationsområdet, som ligger alldeles vid Göta Kanal. Här hade jag sett en skylt om en linfärja…

…och inte vilken linfärja som helst, utan Sveriges minsta, Färjan Lina

Självklart ville jag åka med…

…och den var verkligen liten, som en enkel flotte, med ett rep, eller en draglina, som löpte över till andra sidan kanalen

När jag kommit över till andra sidan följde jag en gångväg en bit…

…och hittade en lite speciell tvådelad ”parkbänk”. Någon hade varit framme och förtydligat vem som ska sitta var också

Strax utanför Töreboda ligger Hajstorp, med den här fina lilla bron

Intill kanalen finns det fina cykelvägar, och här fanns också en av Göta kanals slussar, som jag tog mig en närmare titt på

Nivåskillnaderna syns tydligt, och jag fascinerades av konstruktion och byggnadskonst…

…och hade en riktigt fin dag där vid Göta Kanal

Österskär vid Östersjön

Jag tog Roslagsbanan ut till ändstationen Österskär en fin försommardag.

Det blommade och grönskade, och vid stationshuset stod trädgårdsmöblerna utställda redo för nästa kafferep.

Det finns en fin promenadväg som följer stranden…

…förbi bryggor…

…och båtar…

…och vass…

Här ute på udden hittar man Solbrännans restaurang och café, – precis intill sandstranden

Maten var god och personalen trevlig, så jag satt kvar där ganska länge, och passade på att fälla upp laptopen och jobba lite.

Jag hade sällskap av dessa fina och närapå tama kajor som gärna höll sig där på terrassen och plirade på mig

Precis utanför restaurangen såg jag ett träd som verkligen klamrar sig fast vid en klippa. Otroligt att det kan växa så….

Innan jag gick tillbaka, gick jag ner till vattenbrynet och kände om det var badtemperatur snart…jodå…snart så…

   

Båtar och bojar – det är sånt som får mig att plocka upp kameran. Det fanns några fina båtar i Österskär också.

 

I den lilla lugna viken intill stationen, dit jag kom i kvällningen, stannade jag upp för att fotografera den här fina båten.

Siljans sandbotten

Långbryggan i Rättvik är en plats jag brukar besöka lite då och då. Det var lågvatten i april för några år sedan också

men i år var det ännu lägre

Jag kunde promenera ut och gå på den torrlagda sandbotten under bryggan

Det fanns riktigt många vackra mönster, skuggor, och vinklar att fotografera…

…och jag kunde rama in kyrkan mellan bryggans stolpar

Jag fortsatte ända ut till den lilla holmen, för att se hur det såg ut där ute

Torrlagd sandbotten…hela vägen ut

Bygden mellan sjöarna

Några av mina absoluta favoritplatser finns i Dellenbygden – uppkallad efter Dellensjöarna. Jag återvänder hit flera gånger om året, och nu senast var det i slutet på oktober, när dessa bilder är tagna

Norrboån, där södra och norra Dellen möts. Jag har visat bilder härifrån förut. I år är det väldigt lågt vatten, så många av de stenar jag tidigare aldrig sett, ligger ovanför vattenytan.

Här hittade jag en fin fotoplats, precis intill bron, mot Dellenbaden. Även en dag på senhösten blir fantastisk med de vackra speglingarna i det lugna och stilla vattnet

Här vid södra Dellen, tog jag en promenad längs den steniga, och för tillfället ovanligt breda stranden. Några enstaka träd har ännu sina löv kvar, vackert gulglänsande i höstsolen

 

Jag fortsatte min lilla utflykt, och körde vidare mot Norrbo, där jag stannade till längs vägen för att ta några bilder

Blå himmel och blå berg, stenar utspridda i vattnet i viken, och så silhuetterna av kvarlämnade trädgårdsmöbler längtande till nästa sommar

Norra Dellen har också sin charm, och en favoritfotoplats för mig är Moviken, dit jag också åkte denna vackra oktoberhelg:

Här finns så många fotomotiv att det är svårt att välja, men speglingar, bryggor och bojar är något jag tycker är både effektfullt och rofyllt

Även här vid piren märks lågvattnet tydligt.

Knotiga trädgrenar lät jag rama in den här vyn

Längst ute på piren. Här brukar det oftast blåsa en del, men denna dag var vågorna bara en krusning

Jag brukar fotografera båtarna som ligger här vid bryggan, men kanske inte så ofta från den här vinkeln

Tillbaka till Sundborn

När jag väl hittat till Sundborn, utanför Falun i Dalarna, ville jag dit igen. Det är ju så med favoritplatser…

Jag parkerade på samma ställe som förra gången, och gick samma väg…

Landsvägen förbi de fina dalahusen…

…vek av på den lilla gatan med den söta antikvitetshandeln inbäddad i grönska…

…längs vattnet…där keramikerns och smedens små stugor ligger…

…och fram till Carl Larsson-gården

Det bästa med att besöka den såhär i september är att det inte är särskilt många besökare och turister där, vilket underlättar när man vill fotografera

Carl Larsson-gården ligger fantastiskt vackert till, och det är lätt att förstå att man som konstnär känner sig inspirerad här

I  trädgården kan man slå sig ner på den här fina bänken…

Själva huset är spännande med sina olika stilar, fönster och färger

Jag lämnade Carl Larsson-gården och promenerade runt lite på de små gatorna i närheten

Den faluröda färgen på husen passar så bra ihop med grönskan omkring…

och det stilla vattnet gör att det känns som att gå genom en värld av vykort…

 

Ovanför stadens brus finns lugnet

Även om jag tycker om vår huvudstad, Stockholm, och tycker om att vara där, så kan det ibland bli lite mycket med alla intryck, människor, ljud och oljud och så där. Men jag har upptäckt en plats där lugnet finns – ovanför stadens brus.

Kaknästornet är en för mig ny favoritplats. Hit kan man åka ensam, eller tillsammans med någon, för att finna lugn och ro. Jag kan gott tänka mig att det stundtals är många besökare och turister här, men en vanlig vardagseftermiddag kan man ha turen att få vara nästan alldeles ensam här uppe. En perfekt plats för att tänka, småprata, skriva eller hämta inspiration.

 

Uppifrån har man vidunderlig utsikt åt alla håll. Här ser man ut mot den stora hamnen, där Finlandsfärjorna lägger till… och i bakgrunden ligger Lidingö

Gärdet ligger nere till höger, nere till vänster skymtar Sjöfartsmuséet och mitt i bilden ser man Stockholms innerstad

Tittar man åt söder ser man Globen som en stor vit boll, och närmast flyter Djurgårdskanalen stilla

Högst upp kan man gå utomhus och titta på utsikten, men om man, som jag, stannar kvar lite längre, finns det lite längre ner även café, bar och restaurang med fönster åt alla håll.

Det var något rogivande över att sitta däruppe och titta på de båtar som passerade förbi, på väg bort, eller hem, i sitt egna jämna tempo. Jag kan varmt rekommendera ett besök här.

Vid vattnet på söder

Det var några år sedan jag var här senast men restaurang Loopen var sig lik. Att luncha här en solig sensommardag är riktigt mysigt.

Man sitter så nära vattnet och de passerande båtarna, och så långt ifrån den brusande trafiken uppe på bron…

Alldeles intill restaurangen, hittade jag den här skönheten…

… och efter den goda maten, tog jag en långsam promenad förbi bryggor och båtar…

Det är så trevligt med promenadvägar som ligger precis vid vattnet

En fin dag som denna, kunde jag till och med se någon som var ute och paddlade

De många båtarna vid bryggorna utgör en fin förgrund till de höga husen på andra sidan vattnet

Här har någon gjort sig en flytande farkost med det viktigaste ombord – en parkbänk med bord – perfekt för en utflykt ute till sjöss

Jag kan inte annat än imponeras av infrastrukturen i Stockholmsområdet. Så många broar det finns här…den ena pampigare än den andra

Och så blev det ett par vykortsbilder också… man kan skymta Globen bakom den här båten, inramad av grönska

…och mitt bland allt båtliv, hittar även fåglarna sina små favoritplatser

Sundborn – det svenskaste svenska?

Sundborn hörde jag talas om redan som liten, för det är ju där som Carl Larsson-gården ligger, och Carl Larsson, visste jag redan då, var en känd svensk konstnär. En söndag nu i sommar kom jag så äntligen mig för att åka till Sundborn, som ligger i Dalarna, strax utanför Falun.

Det var så vackert och stilla där, med det spegelblanka vattnet, och just den här söndagen, balanserade vädret mellan soligt och fint och regntunga moln, vilket gjorde att några bilder blev dramatiska i färgerna.

Efter en kort promenad från bilen, kom jag så fram till Carl Larsson-gården, vars ena fasad syns här nedanför:

 Därinne råder fotoförbud, men runt huset finns en vacker trädgård och övriga fina omgivningar att fotografera och njuta av.

Här är innergården, med entrén in till själva huset, som ju också är ett museum över Carl och Karins hem, och när jag var där gavs guidade visningar var tionde minut.

Och här ser man en del av husets baksida, med sina olika sorters fönster

 

Från huset har man en fantastisk utsikt, och på min promenad runt i trädgården, tog jag den här bilden, med de gula blommorna mot det blå vattnet – som påminde mig om att det är den svenska flaggans färger

 

Intill Carl Larssongården ligger ännu en fin gård, med en trevlig trädgård där man en fin dag som denna kunde sitta ute och fika eller läsa i solskenet

 

I Sundborn är nästan alla hus röda, och det kanske inte är så konstigt eftersom den kända Falu rödfärgen kommer härifrån Dalarna. Jag tycker det är riktigt fint med dessa gamla dalagårdar, som bär på en historia och som bevaras med vackra snickerier och målningar

Till och med kyrkan i Sundborn med sin klockstapel är i rött trä, och smälter väl in i omgivningarna

Den ligger vackert beläget där kyrkogården går nästan ända ner till sjön

Naturligtvis finns gravstenen till bygdens stora berömdhet Carl Larsson och delar av hans familj här

Det fanns hus i andra färger än rött här också. Som det här charmiga solgula huset som fick mig att tänka på Villa Villekulla.

När jag vandrade tillbaka längs vägen, förbi alla små fina hus i detta somriga landskap, tänkte jag på att detta nog är ett av det svenskaste svenska man kan uppleva. En rofylld plats väl värd ett besök

När årets första snö föll i Oslo

Att resa i jobbet är alltid lite extra kul tycker jag, och en dag i november var det dags igen – denna gång till Oslo.

Jag råkade komma till Oslo samma dag som den första snön, vilket gjorde det lite våtare och besvärligare än normalt att ta sig från stationen till konferenslokalen.

Men, som vanligt, kunde jag inte låta bli att stanna till och fotografera de vackra båtarna som låg förtöjda vid kajen

På tillbakavägen hade jag bara tänkt mig att gå till någon trevlig affär och kanske julhandla lite….

…när jag upptäckte att det fanns en julmarknad…

…mitt i centrala Oslo

Det fanns både åkattraktioner för dem som tycker om det…

… och många små bodar med hantverk för dem som ville handla julklappar…

…eller godsaker

Och grillade älgburgare fanns det att köpa för den hungrige – mums

Även de vanliga shoppingvaruhusen var juldekorerade och fina inför julhandeln, som precis börjat komma igång

Men det hade redan blivit hög tid för mig att hasta mig förbi dessa spännande byggnader, på väg till stationen för avfärd

En vacker höstdag på Kungsholmen

Ibland kan hösten vara riktigt vacker och behaglig ända in i november. Så var det en novemberdag som jag spenderade på Kungsholmen sakta promenerandes och fotograferandes det som dök upp framför min kamera.

Jag passerade en gammal kyrkogård under ett täcke av gula höstlöv, där flera mossbelupna gravstenar stack upp. Stämningsfullt var det.

Jag passerade några färgglada husfasader….

…och en riktigt färgglad husgavel. Här har graffitin fått fritt spelrum.

Jag hittade en del andra små konstverk också…

Men jag letade mig ner mot vattnet…

…och hittade en fin park, med en parkbänk som hade fin utsikt…

…och det ser nästan ut som om det är vår och inte höst

På min promenad längs vattnet hittade jag en helsvart båt som bär på sin historia…

…och en båt som delade förnamn med mig

Det här ekipaget hittade jag också. Jag undrar just vad den bilen har för historia att berätta

Jag närmade mig Stockholms centrala delar…

…och för en gångs skull känns det grå och modernt stilrena riktigt vackert…

…och storstadens liv och rörelse blir till ett stilla lugn så här på en frusen bild