Mestre och Venedig i november

Jag kom hem från min Nice-resa bara två dagar innan det var dags att åka till en konferens i Venedig. Även denna gång valde jag att ta med mig flera familjemedlemmar – nu min vuxne son och min sjuåriga dotter. Vi hade alla stora förväntningar på detta resmål. Venedig – staden på vattnet – mytomspunnen och omtalad.

Vi kom ner mitt på dagen en lördag i november 2011. Solen sken, och vi tog taxi från flygplatsen till vårt hotell i Mestre. Vi hade noga valt ut ett som vi tyckte lämpligt hotell. Jag använder oftast sajten Hotels.com när jag bokar hotell. Det har alltid fungerat bra. Man betalar hotellet i förväg, och kan checka in även om man anländer ganska sent på dagen. Den här gången valde vi Best Western Hotel Bologna, som ligger alldeles vid järnvägsstationen i Mestre. Det var ett ganska bra val.

Eftersom vi var tre personer, fick vi två rum med gemensam hall och badrum. Gratis wifi, vattenkokare och kylskåp var viktigt för oss, och tv fanns såklart också, och badrummet hade badkar. Vi checkade bara in lite snabbt, för vi ville till Venedig så fort som möjligt.

Mestre är den lite trista industristaden på fastlandet, som hänger ihop med Venedig genom en bilväg och en järnvägsförbindelse. Det lättaste för oss var att ta tåget till Venedig, så vi  köpte biljetter och stämplade dem i en maskin på perrongen, hoppade på tåget och inom bara några minuter klev vi av på stationen i Venedig. Solen sken från en klarblå himmel, men i skuggorna var luften kylig. Det var trots allt mitten på november.

Eftersom vi kom fram på eftermiddagen, hade vi redan bestämt oss för att inte köpa någon dagbiljett till båtarna, utan vi började promenera över den ena bron efter den andra. Karta fick vi redan på hotellet, men trots att vi hade karta, inträffade det vi hört skulle inträffa förr eller senare – vi gick vilse. Det är tydligen mycket vanligt att man i något läge inser att man är vilse i Venedig, men det brukar ordna upp sig när man kommer fram till någon kanal där man känner igen sig. Antagligen till Canal Grande. Jag hade en bild av hur jag trodde det såg ut i Venedig. Det var ungefär såhär:

Men, nu när jag var på plats, upptäckte jag att Venedig även hade gator och öppna torg, och därför också kunde se ut såhär:

Men de allra flesta ställena vi hamnade på den här första eftermiddagen och kvällen, var mera trånga gränder, som i Gamla Stan, eller så här:

Och så fanns där en hel del vackra kyrkobyggnader, förstås. De var svåra att fotografera eftersom man inte kunde kliva så långt bakåt att man fick med hela, men en och annan entré kunde jag ju plåta, som denna:

Vi var inte så imponerade den här första dagen, utan satte oss ganska trötta och frusna på tåget tillbaka mot Mestre, för att ta en pizza till middag och sedan gå och lägga oss. Vi hade stora planer för morgondagen!